Ell1nor

När jag tänker på ett "stort" ögonblick i mitt liv så kan jag inte säga annat än kvällen den 11 mars 2009.
Det va fett sent på kvällen och Linus behövde säga något jätte viktigt till mig, men han kunde absolut inte säga det på telefon eller sms. Så han bestämde sig (tokig som han e) att gå, eftersom att han hade missat halv 10 bussen. Så han gick från skärvik sent på kvällen hem till mig i minus grader bara för att säga en sak.
Han kunde dessutom inte vänta till morgonen därpå eftersom att det var sååå viktigt.
Så galningen gick iaf från Skärvik hela vägen hem till mig i mörkret och kylan.
När han kom hem till mig så kunde han inte stanna mer än en kvart eftersom att hans buss skulle komma.
Så han satt på min säng, bredvid mig och kollade ner i marken. (Jag minns det som om det vore igår)
Och då frågade jag honom vad det var som han behövde säga. O då så tittade han bara på mig och sa något i stil med : Jag har funderat på det här länge och så o jag vet inte riktigt hur jag ska säga det, men det är viktigt att du får höra det nu och face to face.
Jag fattade absolut ingenting, vad kunde vara sååååå viktigt?
Så kan tittade på mig och sa: Ellinor, jag älskar dig så mycket. Inte bara som kompis utan på alla sätt.
Jag blev helt stum och så började tårarna rinna ner för kinderna. Omg tönt
Men som sagt, det var inget annat än äkta kärlek. Jag hade aldrig känt mig så lycklig förut som jag gjorde den stunden. Det är det absolut bästa jag någonsin har varit med om.
Jag tänker på den här stunden varje dag.. Kommer aldrig glömma..
Tack bebi!


(den absolut första bilden på oss tillsammans)